Möte med patienter med psykisk ohälsa

Hej bloggen!

Tänkte skriva ett litet mer personligt inlägg idag. Nämligen i mitt jobb som sjuksköterska. Jag har som sagt jobbat på en akutmottagning i ca 2 år nu och har verkligen trivts med mitt jobb. Många dagar har jag mött personer med psykisk ohälsa vare det är en specifik diagnos eller mer generellt eller någon med alkohol- och drogmissbruk. Många av dem har kämpat med psykisk ohälsa länge och att de inkommit till oss mer akut på en akutmottagning visar för mig att det är ett rop på hjälp. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska bemöta dessa individer för alla är ju sin egen person. Ett sätt kanske funkar för "Lisa" men inte för "Petter" utan då är det ju upp till mig som sjuksköterska att försöka vara lyhörd och i sync med patienten och försöka få dem att förstå att det är bra att dem kommit hit för att jag och mina kollegor ser er och lyssnar på er för många gånger handlar det om just det. Att dem inte blivit hörda trots flera försök att få kontakt med vården. För tror det eller ej så är en del av patienterna ändå villiga och öppna för att få hjälp då dem flesta har en sjukdomsinsikt. Visserligen finns det dem som inte har det och det är helt okej med men då får man tänka mer på hur och inte vad man säger då i vissa fall kan trigga igång något hos varje enskild individ.

Sammanfattningsvis så är det inte helt enkelt att möta och bemöta en person med psykisk ohälsa och det är okej att inte alltid veta vad man ska säga och göra men man kan börja läsa på och vara intresserad av människan framför sig och därefter läsa av varje möte för att ge människan omtanke, värdighet samt att inge ett förtroende eller bara att man är någon som lyssnar för det är oftast det dessa patienter behöver. Att bli sedd och hörd.

En tankeställare... även för mig...

Ta hand om er!

Kram Fanny ♥